Sorry, I don't speak skånska!
Nu är måttet rågat!
Kommer ihåg när man var yngre och alla körde med dom där fraserna "Höjden av fräckhet är att skita på grannens trapp å sen plinga på å fråga efter toapapper". Well, fick lite av en "höjden av" flashback för inte så länge sen!
Höjden av så jävla bortgjord är när man går på stan och tre snyggingar stannar och frågar om vägen!
Låt mig ta det hela från början så det inte skapas någon förvirring.
Som sagt, en dag för inte så länge sedan promenerade jag i stan, solen sken och jag var på väg hem från en hård arbetsdag. Eftersom jag jobbar i flytt branschen så är man inte så jätte fräsch efter en hård arbetsdag och har kanske inte någon större lust att vandra genom Stureplan bort mot Kungsan, iförd sunkiga arbetskläder och ett ofrivilligt backslick skapat av ett kontinuerligt svett flöde i pannan, när resten av befolkningen trippar runt i den senaste märkes bikinin. Men på något sett måste man ju ta sig hem!
Väl framme i Kungsan blir jag stoppad av inte mindre än tre, inte två utan tre (!!) snyggingar! För att beskriva dessa underbara ting behöver jag färdas bakåt i tiden och använda mig av Systra mi och Jaqulines uttryck, SHULLA MULLA!
Den ena mannen öppnar sin mun, sin underbara mun, och säger.......
Hrruuule mrruuule brruuule.... Eller ja, det är vad jag hör.. Grabbarna pratar skånska! Känslan jag fick påminde mycket om när jag tittade på Timon & Pumba i Lejonkungen 3, när Timons mamma förklarar för sin son...
"Se ut över horisonten... Allt solen rör vid... Tillhör någon annan!"
Inte nog med att jag säkerligen såg dum ut där jag stod, jag var tvungen att säga, Va?
Än en gång öppnar han munnen för att ställa sin fråga. Hade detta varit en man som pratar arabiska med gröt i munnen hade jag förstått lika mycket! Så jag drar till med ett "förlåt vad sa du" och efter frågan ställts en tredje gång och jag, nästan desperat, kläcker ur mig "ber om ursäkt men jag förstår inte vad du säger" tittar han på mig och så säger han "Do you know how to get to Stureplan"! Skamsen som en hund pekar jag männen i rätt riktning och springer sedan åt motsatt håll med svansen mellan benen!
Efter denna skräckupplevelse har jag bestämt mig för att dra igång en namn insamling!
Då behöver man i alla fall inte skämmas när man inte fattar vad personen säger! Vid vissa tillfällen är det inte så viktigt att förstå vad som sägs, man förstår innebörden av det som sägs ändå... Ett exempel på detta är när jag, tillsammans med min underbara kusin, gick och impuls kollade på fotboll på Ullevi när jag var och hälsade på honom i Göteborg.
Göteborg - Helsingborg. När Helsingborgs klack drog igång med sina ramsor å allt vad det nu heter så hörde man inte ett smack! Meeen... Man förstod varför dom skrek och vad det handlade om så det spelade ingen roll!
Att möta folk på stan som får en att känna sig så korkad att man återupplever högstadiementalitet är ju bara för mycket! Skånskan låter ju ändå mer som danska eller möjligen arabiska så varför inte bara låta något av dessa länder få Skåne, eller åtminstone dess dialekt! På så sätt besparas vi, som inte pratar som om man konstant använder munskölj, dessa kräkljud!
Så, vad gör vi åt problemet nu då? Hur ska vi handskas med detta?
Har kommit fram till att den enklaste lösningen är oftast den bästa och avslutar därför denna blogg med ett stort leende och ett ljudligt
"Sorry, I don't speak Skånska"
Tjing
