whablow

En tanke som inte stört mig så mycket förr, men som på sista tiden gnager lite..

När jag va 15 så var jag kanske inte den mest populära sushin på fatet. Men jag hade min familj och mitt "tjej gäng" och dom betydde allt! På så sätt kan jag förstå vissa beteenden hos unga tjejer idag. Men i min lilla klick, som när den nått sin topp bestod av ca.15 tjejer, hade vi alla vår egen stil!

Personerna i denna historia nämns inte vid riktiga namn!

Typ Mimsan som körde på kort kort å tajt tajt ena dagen för att sen nästa dag överraska med ett par baggy jeans. Eller Matalie som hade det största håret tänkbart! Visst följde vi trender vi med... Manny, Mettan, Marro, Messi, Merica, Miza mf... Vi hade alla vid något tillfälle den där carhart jackan, den fula NYPD väskan som sedan byttes mot en eastside ryggsäck i mini format, buffalos - eller billig kopia, savann byxor med dragkedjan utanpå - dessutom vita med svarta string, dont toutch tröjan med handavtryck eller varför inte pösiga byxor med kalsong resor som sticker upp! Jo tack, vi hade våra små saker för oss vi med!

Men dagens 15 åringar, Lord have mercy, är ju helt tappade bakom flötet!

Det började lite med att man såg dom i Orminge Centrum med sina mjukis byxor... Fullt förståligt då jag själv brukar dra på mig ett par mjukisar när jag glider ner till centrum. Men sen går det bara utför!
Mjukis byxor och munkjacka, ok. Men med finskor, supertuperat hår, linnen där BH:n alltid ska vara synlig även då du inte har några bröst i BH:N, och ett fejs så fult sminkat att det ger dom en look som skriker "Jag snubblade och landade i en burk med träfärg"! Ett lager med puder så tjockt att alla naturliga linjer i ansiktet försvinner. Dra på ett lager rouge på det, och sen för att kompensera att vi inte längre har några drag, som skiljer oss från våra vänner, så placerar vi det tjockaste lagret med mascara... över hela ögat... Så att man inte längre kan urskilja vår ögonfärg. Och som grädden på moset smetar vi på idomin salva på läpparna och RUNT hela munnen så att vi får ett fint vitt lager som framhäver våra, i kontrast med det vita, orange färgade tänder!

För att inte skapa förvirring vill jag påpeka att detta är något dessa flickor har på sig jämt och ständigt! Vi ser dom kliva på skolbussen. Vi ser dom glida rund i centrum med moppe pojkarna, som avancerat från service butiken till själva parkeringsplatsen. Vi ser dom i kungsan när det är något "Ung 08" jippo. Vi ser dom till och med på våra gudbarns dop! Den här skrämmande synen är vad vi kallar dagens ungdom... Dessa flickor är ju vår framtid! Härligt! Kommer alltså inte kunna gå till en sminkös när jag blir gammal pga. rädslan att se ut som en vandrande reklam pelare för Alcro husfärg! 

Men hur många tänkte inte så om oss när vi var 15! Idag ser ju modet för vår åldersgrupp annorlunda ut jämfört med modet för 10 år sen! För idag använder vi kläder helt utan passform, sydda av farmors gamla gardiner med blommiga tights under...! Modet kommer alltid vara fult i någons ögon, därför väljer jag nog att inte följa trenden om möjligt!

Detta inlägg är lika mycket avreagering på dagens ungdom som ett stort shout out till min egen!

Nu är måttet rågat!

Kommer ihåg när man var yngre och alla körde med dom där fraserna "Höjden av fräckhet är att skita på grannens trapp å sen plinga på å fråga efter toapapper". Well, fick lite av en "höjden av" flashback för inte så länge sen!

Höjden av så jävla bortgjord är när man går på stan och tre snyggingar stannar och frågar om vägen!

Låt mig ta det hela från början så det inte skapas någon förvirring.

Som sagt, en dag för inte så länge sedan promenerade jag i stan, solen sken och jag var på väg hem från en hård arbetsdag. Eftersom jag jobbar i flytt branschen så är man inte så jätte fräsch efter en hård arbetsdag och har kanske inte någon större lust att vandra genom Stureplan bort mot Kungsan, iförd sunkiga arbetskläder och ett ofrivilligt backslick skapat av ett kontinuerligt svett flöde i pannan, när resten av befolkningen trippar runt i den senaste märkes bikinin. Men på något sett måste man ju ta sig hem!

Väl framme i Kungsan blir jag stoppad av inte mindre än tre, inte två utan tre (!!) snyggingar! För att beskriva dessa underbara ting behöver jag färdas bakåt i tiden och använda mig av Systra mi och Jaqulines uttryck, SHULLA MULLA!

Den ena mannen öppnar sin mun, sin underbara mun, och säger.......

Hrruuule mrruuule brruuule.... Eller ja, det är vad jag hör.. Grabbarna pratar skånska! Känslan jag  fick påminde mycket om när jag tittade på Timon & Pumba i Lejonkungen 3, när Timons mamma förklarar för sin son...

"Se ut över horisonten... Allt solen rör vid... Tillhör någon annan!"

Inte nog med att jag säkerligen såg dum ut där jag stod, jag var tvungen att säga, Va?

Än en gång öppnar han munnen för att ställa sin fråga. Hade detta varit en man som pratar arabiska med gröt i munnen hade jag förstått lika mycket! Så jag drar till med ett "förlåt vad sa du" och efter frågan ställts en tredje gång och jag, nästan desperat, kläcker ur mig "ber om ursäkt men jag förstår inte vad du säger" tittar han på mig och så säger han "Do you know how to get to Stureplan"! Skamsen som en hund pekar jag männen i rätt riktning och springer sedan åt motsatt håll med svansen mellan benen!

Efter denna skräckupplevelse har jag bestämt mig för att dra igång en namn insamling!

Då behöver man i alla fall inte skämmas när man inte fattar vad personen säger! Vid vissa tillfällen är det inte så viktigt att förstå vad som sägs, man förstår innebörden av det som sägs ändå... Ett exempel på detta är när jag, tillsammans med min underbara kusin, gick och impuls kollade på fotboll på Ullevi när jag var och hälsade på honom i Göteborg.

Göteborg - Helsingborg. När Helsingborgs klack drog igång med sina ramsor å allt vad det nu heter så hörde man inte ett smack! Meeen... Man förstod varför dom skrek och vad det handlade om så det spelade ingen roll!

Att möta folk på stan som får en att känna sig så korkad att man återupplever högstadiementalitet är ju bara för mycket! Skånskan låter ju ändå mer som danska eller möjligen arabiska så varför inte bara låta något av dessa länder få Skåne, eller åtminstone dess dialekt! På så sätt besparas vi, som inte pratar som om man konstant använder munskölj, dessa kräkljud!

Så, vad gör vi åt problemet nu då? Hur ska vi handskas med detta?

Har kommit fram till att den enklaste lösningen är oftast den bästa och avslutar därför denna blogg med ett stort leende och ett ljudligt

"Sorry, I don't speak Skånska"

Tjing