whablow

Är det för bra för att vara sant... Eller är det så bra just för att det är sant?

Tror att många kommer misstolka det här inlägget... Men det är helt okej! Det här är ju ändå bara en plats där jag kan bli av med tankar som rinner över. Så länge det är logiskt för mig så är det som det ska!

Känslan av total tillfredsställelse är en känsla som inte allt för ofta besöker mig. Men när den väl gör det faller bitar på plats. Bitar jag inte ens visste fattades... Ett uttryck som "ingen kan älska nån som inte älskar sig själv" kan jag köpa... Men finns det nån som älskar sig själv till 100 %? Tror inte det.. Finns alltid nåt man skulle vilja ändra på! Sen finns det säkert personer som skiter i dom sista %:erna och är mer än nöjda med att älska sig själva till kanske 87%... Jag är nog en sån person!
Självklart finns det tillfällen när man känner sig som skit, men dom vägs ofta upp av tillfällen när man känner sig som kung i baren!
Hur som helst... Det jobbiga kommer när allt känns skitbra... Hela vägen! Jag menar, om man är på toppen kan det ju bara gå utför! Jag har bestämt mig för att försöka skita i dom tankarna, hur svårt det än är... Nackdelen är att jag vet hur jag själv fungerar. Jag börjar tänka lite i dom banorna och innan jag vet ordet av så jag jag placerat mig själv längst ner för att åter igen kämpa mig upp! Denna lilla procedur brukar ta ca. 2 veckor...
Låt oss leka med tanken att två veckor har gått, eller varför inte nästan fyra, och jag har ännu inte börjat förstöra för mig själv... Vad betyder det?? Såna tankar gör mig livrädd! Min lilla två veckors ritual är ju den som fått mig till vart jag är idag! Ska jag nu helt plötsligt ignorera den bara för att allt känns så jävla bra!? Speciellt när det inte är min förtjänst att jag mår toppen... Kan ju inte påstå att jag skulle vilja ändra på något som det ser ut nu, men vem vet, kanske dyker mina små demoner upp ändå?! Min största rädsla är att bli lämnad, det är nog det som är grunden till mitt beteende...
Men när man släpper på vissa regler man har haft, å fullständigt skiter i att allt kan gå åt helvete, så är det... så jävla värt det!

Om man tänker tillbaka så är det, så vitt jag vet, så att när det verkar för bra för att vara sant så är det oftast så... Å när allt är perfect så kommer nåt hända som förstör... Kanske är det därför jag har dom tankarna jag har...

Hur som helst. Hur ska man tolka vissa saker då? Känslor, tankar, reaktioner mm.
Vad betyder det när man saknar någon som inte ens har gått än? Eller när man tänker på någon varje vaken sekund trots att man försöker låta bli! Jag vet inte... Eller så vet jag, men vågar inte skriva ner det... Eller säga det högt... För då är det ju på riktigt!
Kan nästan tycka att det är jobbigt.... Missförstå mig rätt, ett bra jobbigt, men ändå jobbigt! Att sakna nån, eller längta efter nån är nog en av dom jobbigaste känslorna man kan ha! Man kan lixom inte stoppa undan en sån känsla, den gnager!

Ibland undrar jag hur stabilt ett grodblad är... Håller det för fler grodor än en? Som det känns just nu så finns det ialla fall plats för två! Och jag kan ju inte göra mer än att hoppas på att den andra grodan inte funderar på att hoppa i!

Rädsla kan komma i många förpackningar... Några exempel är kanske hur skulle min familj reagera på saker å ting, hur reagerar en person som får träffa min familj, NÄR får nån träffa min familj... osv.
Nu har jag den bästa familjen i världen, så det finns väl ingen anledning att oroa sig... Men lik förbannat så gör jag det!

Sen går man mycket på vad man har hört.. Typ jag är livrädd för att få blommor... För jag har fått höra att man får blommor vid två tillfällen... När man blivit sårad, eller när man ska bli sårad...
Eller en riktigt hård kram får man bara precis innan man får höra att man inte kommer kramas nå mer...

Tänk så här: Är du van att sova ensam så är det svårt att sova med någon... Men har du väl sovit med någon är det ännu svårare å sova själv!

Sen finns det ju andra typer av rädsla. Rädslan över saker man inte kan styra... Man kan styra mycket när man är inblandad som "första person"... Men man kan tex inte styra över sånt som hänt innan ens tid. Och det är väl där rädslan kommer in... Rädslan över att tiden innan ens tid kommer tillbaka.. Sen behöver det inte vara negativa saker som kommer tillbaka, och dom sakerna är ju mer än välkomna! Men inget kommer ofta ensamt...!
Okej, det där lät lite skruvat, men det är lugnt...

Jag är ialla fall glad över nuet! Och hoppas innerligt att nuet stannar!

Så hur va det nu då?! Är det för bra för att vara sant, eller är det bra just för att det är sant...?
Jag tycker i alla fall att du är bättre än bra å det är så sant som det är sagt!  =)

Tjing